Förberedande sorg. Föregripande sorg. Förvägssorg. Antecipatorisk sorg. Successiv sorg. Väntesorg.
Det finns flera namn för den process vi går igenom när vi ställs inför, inser och behöver hantera att det djur vi älskar närmar sig döden. Oavsett om detta beror på sjukdom eller åldrande och oavsett om tiden vi har kvar fram till den “egentliga förlusten” rör sig om några timmar, dagar, veckor, månader eller år tillsammans. Förberedande sorg kan infinna sig när som helst vid hot om förlust av den vi älskar.
Inte alla drabbas av eller går igenom en förberedande sorg. Anledningarna till det kan vara flera. Men många av oss gör det. Förberedande sorg är ett komplext och multidimensionellt tillstånd. Hur kan vi egentligen sörja när vi ännu inte förlorat? Är det möjligt?
Forskningen är tvetydig kring vad denna sorg egentligen helt och fullt innebär eller vad den kan ha för innebörd. Vissa studier pekar på att det kan vara hjälpsamt med den förberedande sorgen. Både i stunden och för tiden som kommer efter den vi älskar avlidit.
Andra forskningsresultat visar på att det kan vara tvärtom. Det vi vet är att det är olika och individuellt för varje enskild person. Så som all sorg är.
Generellt sett tenderar den här sorgen inte få samma uppmärksamhet, förståelse eller utrymme som “sorgen som kommer sedan.” Detta gäller såväl i den förberedande sorgen som kan uppstå i mellanmänskliga relationer, som i de nära relationer vi skapar med våra djur.
Omgivningen förstår inte alltid att personen som är på väg att förlora någon, ofta redan befinner sig i sorg. Och det är inte alltid vi är medvetna om det själva.
Samtidigt är det inte ovanligt att tiden fram till den egentliga förlusten av individen som betyder mycket för oss, upplevs svårare än den sorg och tid som följer på avskedet.
En definition av förberedande sorg jag föredrar att använda mig av, då den just ramar in de många dimensionerna i processen, är den av forskaren och psykologen Therese Rando:
“The phenomenon encompassing the process of mourning, coping, interaction, planning, and psychosocial reorganization that are stimulated and begun in part in response to the awareness of the impending loss of a loved one (death) and in the recognition of associated losses in the past, present and the future.”
Förvarning om förlust, hot om förlust och när vi förstår att vi kommer förlora vårt djur, sätter igång fysiska, mentala och känslomässiga processer i oss. Mot bakgrund av vad vi har med oss för förluster sedan innan, våra tidigare eller pågående sorger, våra erfarenheter, våra personligheter, det stöd som finns kring oss här och nu, hur vår nuvarande situation ser ut i övrigt och givetvis, hur relationen till djuret är, är några faktorer som påverkar hur den förberedande sorgen kan ta sig uttryck, hur vi kan förstå den och hur vi hanterar den.
I nästa blogginlägg ska vi se mer på den förberedande sorgen.