Att följa vårt familjedjur under en svår sjukdomstid där vi vet att det inte finns någon bot eller då vi finns vid vårt åldrande djurs sida in till deras sista dagar i livet, förändrar tillvaron på många sätt för oss som hussar och mattar.

Den förberedande sorgen är ofta mycket påfrestande psykiskt och fysiskt och kan beskrivas som en berg- och dalbana i känslor och tankar, där vi kan pendla och slitas mellan hopp och förtvivlan, glädje och djup sorg, rädsla och lugn, förvirring och beslutsamhet.

Det kan kännas som att hålla andan i en olidlig väntan. Samtidigt som det kan upplevas att tiden både rusar, går långsamt och står stilla på samma gång.  

Förberedande sorg kan som tidigare beskrivits infinna sig i en varierande tidsrymd innan det sista avskedet från djuret. Och sorgen kan komma och gå i perioder och i intensitet.

Varje förändring hos vår älskade vän, såsom att djuret börjar se eller höra sämre, inte orkar leka på samma sätt, behöver hjälp i och ur bilen, får svårt att hoppa upp i soffan, när promenaderna behöver kortas ned, när sjukdomssymtom tilltar, veterinärbesöken intensifieras och mediciner ökas, blir en sorts påminnelse eller vetskap om att djuret åldras eller att en sjukdom fortskrider och kan leda till nya sorgereaktioner.

Många sörjer alla dessa mindre och större förändringar längs vägen till den dagen de inser att det snart är dags att ta farväl. På sätt och vis går vi igenom flera förluster inom oss, medan tiden med vårt djur går och pågår. 

Under den här perioden vävs dåtid, nutid och framtid nära samman. Det är vanligt att vi tänker tillbaka på det som varit, det vi delat med vårt djur och hur tiden kommer bli sen. När djuret inte lever längre.

En del kan ångra sådant de gjort eller sagt till sitt djur, tid som de inte spenderat med djuret eller rannsakar sig själva som matte eller husse.

Vi kan även känna stark ångest och rädsla för hur det kommer bli sedan. Utan djuret. I del 3 av temat förberedande sorg, kommer emotionella reaktioner presenteras närmare. 

Förberedande sorg kan också bli särskilt svår om djuret vi lever tillsammans med är en länk till tidigare djur eller personer vi behövt skiljas från. Genom djuret kan vi uppleva en stark samhörighet till det som varit, till tid, minnen och upplevelser vi värdesätter högt. När djuret dör, kan det kännas som att det var den sista länken, utöver oss själva, till historien. 

Förutom den förlust vi står inför här och nu, kan den här tiden också trigga igång tidigare förluster vi varit med om och oro för framtida förluster.

Kanske har vi inte fått möjlighet att bearbeta sorg till ett djur vi förlorat tidigare, kanske har vi varit med om en särskilt svår traumatisk död som väcks till liv, kanske har vi flera åldrande djur i familjen eller blir oroliga att något annat av våra djur ska drabbas av sjukdom.

Att vara medveten om hur då och nu många gånger är nära förbundet vid den förberedande sorgen och när vi står inför att förlora någon vi älskar kan därför bli viktigt. 

Erfarenheten från tidigare förluster kan även fungera stärkande i den pågående förberedande sorgen. Genom tidigare avsked från djur och hur vi reagerat vid kris och sorg, kan vi ha fått med oss kunskap, livserfarenhet och olika copingstrategier. Vi kanske vet vad som blir viktigt att fokusera på denna gång, hur ett avsked kan se ut, vi kanske förstår oss själva bättre och vet i vilka situationer vi kan komma behöva särskilt med stöd.

Våra erfarenheter kan också ge oss en ökad förståelse på hur dåtiden kan inverka på beslut vi behöver ta idag, med hänsyn till vårt djurs bästa.